För snart 10 år sedan skadade jag min rygg. Jag bar en låda, ställde ner den och reste mig upp och det small till i ryggen. Det resulterade i 3 månaders sängliggande, 10 månaders sjukskrivning och sedan dess mer eller mindre kroniska smärtor i ryggen. Under den hösten och vintern så behövde jag för att komma tillbaka till yrkeslivet pyssla med saker, hålla igång, hålla mig i rörelse. Mina fönsterbänkar blev mitt allt, speciellt då jag oftast inte orkade ta mig hemifrån. Jag fyllde mina fönsterbänkar med pelargoner. Fick sticklingar av de mest fantastiska hybrider skickade till mig, planterade dessa och fick dem att blomma i en fantastisk prakt.
Numera lever bara ett tiotal av dessa pelargoner, men man kan ju odla annat också! Vad jag egentligen vill komma till är att det är terapeutiskt att odla saker och ting, att få frön eller sticklingar att börja växa för att sedan frodas.
Förra året skapade vi ju stora planteringslådor ute på altanen med hjälp av lastpallar och pallkragar. Under hösten höstsådde jag en hel del perenner. Nu ligger jag i startgroparna för det jag vill så under senvintern. Problemet är dock att vi pendlar fram och tillbaka till ön, så odlingarna behöver kunna klara sig själva upp till en vecka i stöten. Det är dessutom för kallt i huset på ön, och för mörkt i lägenheten i stan. Så vad gör man då…jo…ljus är ju lättast att fixa! Just nu drömmer jag om en odlingshylla från IKEA:
Odlingshyllan KRYDDA i tre våningar från IKEA, kostnad från 795 kr och uppåt beroende på inredning.
Jag bara vill ha denna!!!! Jag bara vill odla! Jag vill skapa…Det kliar i fingrarna…